|
|
Det är tungt nu, så otroligt tungt.
|
Sitter i skolan nu med världens huvudvärk. Nästan så att jag hade glömt hur jobbigt det faktiskt är med konstant dunkande i huvudet. Nu minns jag iaf. usch, det tar så mycket energi. Energi som jag från början redan saknar. Nu ska jag försöka få lite hjälp att förstå den här idiotiska planeringen jag har framför mig, sen så blir det ett kort pass ekonomi innan jag bär mig av mot J, och där tänker jag försöka kurera mig. Snabbt. För ikväll är det Sandviken och bandy som gäller. Så sjukt viktig match.
Puss!
|
Jag vet att jag inte borde ta åt mig. Men det gör jag, på både gott och ont.
Annars så har jag precis insett att jag lett mig in i samma fälla som innan jullovet. Det blir spännande och se hur utgången blir nu, om jag blivit starkare av erfarenheten, eller om jag faktiskt kommer gå in i väggen på riktigt. Den som lever får se, helt enkelt :)
|
Jag försöker bygga upp en illusion som jag kan leva i.
En vardag som jag kan kalla mitt liv.
Även om den inte finns,
även om jag inte tror på den.
Det blir som att trycka på paus en stund.
let's give it a try.
|
|
Det gjorde mycket att få prata med dig idag, alldeles för länge sedan sist. Du vet vilka knappar du ska trycka på för att lugna ner mig, tack.
|
|
I ren desperation kastade jag mig ut i det okända. Allt för att komma bort ifrån det där som kallades för mitt liv. Och enda sen dess har jag sprungit, och sprungit. Men det blir inte bättre, inte någonstans. Vissa saker kan man kanske inte springa ifrån. Jag minns den tid då jag kunde citera Melissa Horn, och jag skrev att jag visste vem jag var. Jag har inte en susning idag. Jag har tappat greppet helt, och jag vill inte längre försöka. Jag vill inte mer. Jag behöver inte bli någon annan. Det räcker med att inte vara. alls. När man inte längre kan se en endaste anledning. När ingenting kan vara enbart positivt, utan någonstans finns det något heartbreakin' eller ångestladdat. När man inte kan se ljuset för allt mörker. Då räcker det. Jag vill inte vara med längre.
|
|
Det är det svåraste löftet jag någonsin avgett i hela mitt liv. Och nu, när du inte är här, är det extra svårt. När jag ensam får slåss mot de där demonerna. Fast jag sa till dig att de inte ens existerade. Men nu gör dom det, mer än någonsin. Och jag kommer på mig själv med att tänka att det gör ingenting om jag lyssnar på dom, du är ju ändå inte här. Men så ser jag ditt ansikte framför mig igen. Och minns smärtan i dina ögon när du sa det. Jag tar livet av mig om ännu en vän blir sjuk Sandrine. Du får inte bli sjuk du med. Jag skrattade till svar - jag sjuk? Jag är inte sån. Du ser mig som din vän, vänner sviker inte. Men nu är det svårt, och tänk om jag faller dit. Klart man blir lockad av att välja den enkla vägen. Men nej. Jag lovade dig. Allt blir bra igen, bara jag får träffa dig, och visa att jag kan vara frisk. Jag vill inte svika dig.
|
|
|
|
Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /var/www/www.devote.se/_pgs/blog/inc_recommended_blogs.php on line 52
|
|
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.
http://sandriine.devote.se
|
  
|
